bumlingmamma

Idag var jag och mina syskon uppe i mammas lägenhet,
För att sortera ut saker som vi ville ha.

Känndes så konstigt att se alla hennes saker..
Jackan och hennes handväska stod på bänken, precis som hon skulle iväg någonstans.

Var bara tvungen att stryka med handen på den, precis som man styker någons kind.

Todde inte att det var så mycket mer än min mammas gamla symaskin,
som jag ville ha...

Men när man plockar bland sakerna, så kommer det minnen..
som man vill bevara kvar i släkten.

Sen är det saker, som bara ska skänkas bort...men vill ingen ha dem,
Då kan jag, lika gärna ta det jag vill ha.

Det är mycket kvar...men vi ska se till att en auktions firma ska komma och se om det finns
något de kan sälja....finns en hel del...

I morgon ska vi till juristen, och då ska testamentet läsas upp.
De kommer att blir så slut gilltigt på något sätt.

Jag vill inte tänka på att mamma är borta!!
Jag vill inte!!!!!!

Hoppas att det är en mardröm, som man snart ska vakna upp ur..
Tyvärr så är det inte så!!

Känner mej så liten, Sorgsen och helt ensam...


  En generation har nu gått ur tiden...